Mamma och jag i köket
Jag rapar..
J: Oj, ursäkta... jag har bestämt mig att börja be om ursäkt när jag rapar.
M: AHMEN, hallå? Man borde ju få rapa när man måste. Så är det, punkt slut.
J: Du får en ursäkt låta som ett vasalopp.
M: pprf.. visst.
5 min senare:
Jag sjunger..
J: Jag kan då minsann sjunga.
M: Be om ursäkt!!!
*hon går iväg skrattandes*
Kommentarer
Trackback
