21de diciembre, och trots allt så klandrar jag dig inte

Hallå alla jordbor!

 Det är så fullt i mitt huvud, så fullt att det bara finns ett fåtal med ståplatser kvar där inne. Några få tankar står och tränger sig framme vid ingången för att få komma in och slippa det piskande regnet(okej, det snöar(men för att slippa snön då)) och njuta av att ha fått tag på de sista ståbiljetterna.
 Det är så fullt, men samtidigt finns det så mycket tomrum där inne i globen, det vi kallar huvudet.

 Ja, allt har ett slut.. även denna vecka och helg. Det är söndag, imorgon är det måndag utan skola. Jag har verkligen inga feelings för att det är lov, min hjärna har bara ställt in sig på att få komma bort härifrån ett tag. Bort från skolan, från lilla Matforshålan och bort från allt jobb och slit.

Hjärnan borde fungera precis som en strömbrytare till TV:n, man bara stänger av och slår på när man vill och behöver det. Synd fungerar det inte riktigt så, för jag hade velat att funktionen skulle vara densamma. När jag stängde av så skulle omedelbart hjärnan tömmas på ström och alla föreställningar, oroväckande tankar och showen skulle ta slut.
 Men ett bättre alternativ vore att man bara kunde knäppa av huvudet och lägga ifrån sig det på skrivbordet och låta det ligga där en stund, vore det inte alldeles för bra för att vara sant?

 Vi kanske ses i ett annat liv, tjingeling
 undertecknat; Therese



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0