Therese Zetterberg

 Det har varit lite dåligt med tid för att kunna skriva.. men nu tänkte jag bara uppdatera vardagen lite snabbt. Jag börjar nog säga att jag ska packa snart, jag ska nämligen till pappa några dagar vilket ska bli väldigt trevligt. Sorgligt men sant så är man inte där så ofta.

 Åh.. det bara ryker från mina öron, ögon och hjärna! Jag vill så gärna berätta, men.. jag vet inte. Jag antar ni får vänta och SE! (Det är nu ni ska hoppa av förväntningar och tjata om att få veta, men ge upp och andas lugnt - jag tänker hålla tyst)

Innan vi lever, är livet inte något,
men det tillkommer oss att ge det en mening
och värdet är inget annat än den mening vi väljer.
signed by; Therese

 På min mammas jobb,
hon är en IT konsult.. 
Det säger nog allt och samtidigt ingenting. För det mesta fikar jag, äter och sitter vid datorn.
 Men imorse gick jag på en föreläsning, där en kärriärcoach pratade om "karriär och utveckling". Intressant, att ha tur handlar om att vara förberedd då chansen kommer.

 Det mest trevliga är att jag får en bricka där det står "Anställd på...", så jag kan vandra runt fritt i den stora byggnaden eftersom det är hög säkerhet här. Så man ställer sig hissen med en kopp te och så stiger någon annan in och hejar, sen småpratar man lite med vem som helst.

 Och igår hjälpte jag till med att göra iordning för föreläsnigen, så kom en tjej i 35års åldern fram och skakar hand, presenterar sig och frågar "ny här, jag känner inte igen dig?".
 Jag höjde ena ögonbrynet(ren reflex) och sa att jag inte är så gammal..
 man måste nämligen vara över 18 för att jobba här, komiskt.

 nu ska jag kila ner till oasen, tjingeling!
signed by; Therese

 Människor som lever i det förflutna och inte vågar att gå vidare är nog rädd för att tävla i framtiden. Risken finns, antingen satsar man och vinner men kan även förlora allt. Eller så vågar man inte satsa, så man ser allt bara rusa förbi, alla chanser och allt man kunnat få uppleva. 
 Jag har mina misstag, men att leva i det förflutna är inte ett av dem. För jag ser helt enkelt ingen framtid i att göra det.

Just nu har jag en utsliten mamma och en grinig bror. Han vägrade att äta middagen som jag nyss lagade, utan att smaka på den så visste han att den var äcklig. 19år, beter sig ibland som 5. 

(ett svagt försök att lätta på stämningen - positivt tänkande)
Tack vare dessa människor så blir man en aning kranky, en aning sur och lättretlig.
Nu övergår jag till att vara villig för lycka.



signed by; Therese

 Det ser ut som jag missar en hel vecka i skolan.
 Samma rutiner varje dag, serietittande, matlagning, sova men mest av allt - försöka leta efter den extra energin som helt plötsligt har flytt ut genom fönstret för sitt liv.

3 veckor utan att sätta sin fot på skolan.
Men jag trivs där, ibland.

 Är det kanske den korta promenaden mellan byggnaderna som underlättar allt,
ljusets sätt att tränga sig in genom fönstret? Är det bakgrunden, träden, skogarna,
byggnaderna längre bort som lockar bort alla tankar och jag fångar in mig själv i min egen fantasi?
Eller är det alla människorna som man möter dag på dag, delar en åsikt med varandra eller bara kallpratar?

 Jag vet inte vad jag kommer sakna när allt detta är över. Förmodligen ingenting.

 Nu ska jag kräma ner mig i någon film tillsammans med den nya Ben & Jerry's förpackningen som mamman i huset gav till den söta, stackars lilla sjuka. Tack för omtanken.


It’s like one of those bad dreams
when you can’t wake up.
It’s like you’ve given up,
you’ve had enough
but I, I want more.
signed by; Therese

 Alla hjärtans dag blev med Agnes och Ben & Jerry's half baked ice cream, vad mer kan man begära? Jag har haft en mycket trevlig helg som spenderades med Agnes från fredag morgon till söndag kväll.

 Tack vare kyliga nätter och kyliga promenader så kommer en förkylning på köpet, inte oväntat med tanke på all kyla. Slirkandes mitt i natten och sätter sig i halsen, så jag är hemma från skolan idag. Tänkte äta en bamsekur så jag kommer upp på fötterna imorgon och slipper missa så mycket i skolan.



 Nu ska jag försöka äta lite i hopp om att maten kan ta sig förbi strupen så jag inte dör
okej, jag ska inte överdriva men jag har ganska ont
signed by; Therese

 Nu sitter jag här, dagen som jag längtat så mycket efter. Om endast några få minuter sitter jag i bilen påväg till Lucksta för att träna med ett nytt lag, nya människor och i en ny lokal(dock mindre). Det känns bra, spännande och en aning nervöst.

 Nu tackar jag för mig, måste blåsa upp magen och sedan blåsa ut den så min andning hämtar sig. Jag är så upprymd, som ett litet barn som precis fått nya leksaker eller i väntan på att få komma fram till det stora nöjesfältet som funnits med i drömmarna den senaste veckan och snart så blir dröm till verklighet!

 Bekämpa en värld med våld men misslyckas på grund av ett enda misstag eller se på från en tredje vinkel och inte röra ett finger? Vad är värst egentligen?

 Bli hatad eller att hata?

 Tack och lov tror jag att jag har krupit ut ur den lilla perioden med matfrossa, jag har nu bestämt mig för att köpa ett hänglås till kylskåpet. Eller så ska jag helt enkelt bara bestämma mig, vara sträng och lyssna på mina ord. Jag föredrar det sista, vi får se hur det går. Det kan hända att jag klarar av att stå emot frestelsen eller faller man dit igen.

 Lättare sagt än gjort
signed by; Therese

- har ni party eller?
- näe, vi är bara oss själva för en stund..

 Är detta ett tidsfördriv ikväll/inatt eller är det brist på tid? Brist på tid för mig är mer "har massor att göra men orkar inte göra någonting så då gör jag något oviktigt". På ett ungefär, tyckte jag förklarade ganska bra.

 Klockan rusar iväg men jag kan inte hjälpa att jag vägrar sova, nej, jag vägrar inte. Jag vill sova, men jag kan inte! Tänk att få vakna i drömmarnas land och känna hettan från solen. Skulle det kunna bli bättre? Nej, jag vill verkligen sova nu.

 Min dator spelar mig ett spratt.. det öppnas en massa program av sig själv nu så jag tar nog ett steg tillbaka och stänger av den. Vill inte riskera att något går för långt.. gaaah, nu händer det igen och en jävla massa bokstäver kommer upp som jag inte skrivcer så nbu har min rädbsla kommit fracm.

vill inbbte dö.
signed by; Therese

It's something more than saying "I miss you".

You never let me know it.
You never let it show
because you loved me and obviously
there's so much more left to say
if you were with me today, face to face.
I never knew I could hurt like this.

I wish I could talk to you for a while.
I wish I could find a way try not to cry.
As time goes by and soon as you reach a better place.
Still I'll give the whole world to see your face
and I'm right here next to you.
It feels like you gone too soon.

The hardest thing to do is say goodbye.

And you never got the chance to see how good I've done.
And you never got to see me back at number one.
I wish that you were here, we could celebrate together.
I wish that we could spend the holidays together like before.

I remember when you used to tuck me in at night.
With the Teddy Bear you gave to me that I held so tight.

I thought you were so strong,
      that you can make it through whatever.

Att förstå. Vad man än gör så kommer det som varit jaga en vart man än går. Det som en gång varit en del av dig, det är du idag. Det finns fortfarande kvar, det sätter sig i något jag inte själv vet vad det är.
Jag är inte hon.
Jag är inte han.

 Jag har slipat, putsat, rensat, rivit, slitit, målat, slipat lite mera.. Jag har gjort så mycket att mina muskler snart säger "stopp, nu får det vara nog" och bara kryper ihop i något hörn och vägrar komma fram. Det blir en tidig kväll för min del. Jag vill undvika att jag faller ihop.

 Som sagt, grovjobbet är nästan färdigt.. Det blev mer att göra än vad jag trodde men det börjar likna något nu, längtar som tusan tills på fredag då Agnes och jag ska måla skiten och montera allt det nya! Kan man känna sig mer lycklig men samtidigt helt slutkörd?

 Jag är ganska nöjd över att ha gjort ungefär 90% av allt, helt helt själv. Helt helt otroligt.

let me fall
signed by; Therese

 Frågedags.. Ja, nu tänkte jag pigga upp mig själv.

 Vad gör mig glad?
 Hm.. för att inte prata om disneymusik, antingen är det så vackert i mina öron att jag gråter eller så gråter jag för att det är sorgligt! Vilket fall som helst så kopplar jag dom tårarna till glädje. Finns det något bättre än disneymusik då man verkligen behöver en makeover för läpparna släpar i golvet?

Lägg märke till den lilla förändringen på min design! Piffigt.



 Slut på frågor, pigg och glad
signed by; Therese

 Nu sitter man här i sin ensamhet(önsketanke), jag fick nyss en liten hoppig unge på köpet. Ibland är det riktigt jobbigt, och nu har hon fått för sig att jag ska bädda hennes säng med nya sängkläder så hon kan sova över här. Självklart ska hon sova här, men jag tycker att min mamma kan ta hand om sängfixandet. Jag har gjort mitt ikväll.

 Jag hör hur mamma skrattar då hon tjatar på henne att hon ska bädda och mamma bara slänger ur sig "jag vet ingenting om sådant, gå tillbaka till Therese du". Då hör jag hur steg från en elefant närmar sig och hoppar upp i ansiktet..


 Att man aldrig får vara ifred nu för tiden, alltid något eller någon. Dock får jag en känsla av att känna mig instängd då vi endast bor två stycken i detta hus, vilket egentligen inte är mycket alls.


 '*skuttskutt*', jag ska hoppa iväg tillsammans med den tossiga damen i rött
signed by; Therese

PS. grattis pappa!

 Nu har jag precis kokat mig själv i duschen. Varken härligt eller obehagligt. Något i mitten.
 Jag har varit ute på vift sen i morse så det var ganska skönt att komma hem, ta en dusch och nu ska jag dricka lite te med mamma och prata lite daytalk. Packa väskan, extra stor - imorgon är det idrott sen simma efter skolan.

 
 Idag har jag gjort stora inköp, så nu börjar det likna något. Jag närmar mig mitt mål.
20L färg
verktyg och diverse saker
hyllor
förvaringsgrejer och lite smått och gott

 Äntligen
signed by; Therese