25de noviembre, never ever again

  Det skrämmer mig lite, min högra hand är ganska så blå på ett visst ställe och det gör ONT. Mamma trodde det var en blodpropp, som man brukar få när man blir runt vad? 80 typ. Hah, men hon trodde det skulle försvinna snart, synd för jag har skrivarkramp i handen(av att skriva på tangenter)..

 Jag har precis kollat runt på lite kläder som jag nu ska beställa, en liten vintersväng på internet för att förnya garderoben. Till och med mamma tyckte att det var dags att skaffa lite nya kläder.. Då är det illa kan jag lova.

Det hade varit 11 månader, det hade varit nästan ett år. Det hade ju det..
 om inte allt skulle trippa ner och vägarna delades, det är inte alltid
 så himla lätt som det verkar. Eller hur?

det är allt ni får idag
signed by; Therese

When you talk to me,
I swear the whole world stops.
You're my sweetheart and
I'm so glad that you are mine
You are one of a kind and
you mean to me what I mean to you.
Together baby, there is nothing we won't do.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Nej, det är aldrig lätt när det gäller såna saker. Men, ibland kanske det är bättre att det blir som det blir, det händer ju av någon anledning. Man måste förlora för att vinna, man måste ha det svårt för att bli stark och uppskatta det som verkligen är värt det. Fast ja, du kanske har haft tillräckligt med motgångar ändå. Och du vet, att hur det än är och hur du än mår så finns jag alltid mer eller mindre med dig, även om vi för tillfället skulle vara i en liten svacka i våran vänskap så skulle jag bry mig som fan! Det vet du Therese, det vet du. I LOVE YOU! Du är min bästa vän <3

2008-11-25 @ 21:02:01
URL: http://aagnesjohansson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0