9de octubre, Kommer du med lösningen, eller är du en del av problemet?
11.15 slutar min skoldag. As time goes by värker mina ögon ännu mer, alvedon hjälper inte och hur mycket jag än kyler med skedar som varit i frysen blir ingenting bättre, bara mindre smärtsamt. Jag lipar inte för det, promise. Var i stan vid 4, köpte en take away på barista och gick vidare till en apparat som bränner kroppen till en finare färg. Nämligen ett solarium, och nej, jag är inte beroende och solar typ aldrig men den senaste veckan har det blivit två gånger. Av en ren slump.
Sen blev det dans, efter det åt jag och mamma snabbmat och diskuterade min deckarnovell som ska vara inlämnad imorgon. Jag tackar henne för all hjälp! Och ibland älskar jag verkligen min mamma, bara för att hon ibland inte är sig lik! Helt plötsligt slänger hon ur sig:
- Nej, nu orkar jag inge mer, antingen stannar du hemma imorgon och skriver färdigt då eller så får du sitta och skriva själv nu..
- Men mamma? Jag kan ju inte skippa skolan för att jag inte orkar skriva en uppsats?!
- Det kan du visst, du har ont i ögonen, säkert bihålsinflamation eller något.. Jag sjukanmäler dig.
Så går hon ut ur rummet och sätter sig vid tvn, så olikt henne. Men det tackar jag för. Jag trodde aldrig jag skulle få stanna hemma för ögonens skull, men jag skulle behöva lite sömn och en dos alvedon så kanske det blir bättre någon gång.
Jo, när jag nu går i övergången mellan två hus i stan så möter jag en helt vanlig tjej. Det är bara vi två där, hon pratar i telefon. Också ger hon mig en hastig blick och vänder sedan bort den som att hon ville ha kontakt med mig. Då vräker hon ur sig "vet du vad, jag pierca bröstvårtorna" till den andra i luren som om det vore en vardagsvana. Och jag kunde inte hålla mig för skratt, hemskt ledsen om jag sårade dina känslor, vem du nu än var.
Sen blev det dans, efter det åt jag och mamma snabbmat och diskuterade min deckarnovell som ska vara inlämnad imorgon. Jag tackar henne för all hjälp! Och ibland älskar jag verkligen min mamma, bara för att hon ibland inte är sig lik! Helt plötsligt slänger hon ur sig:
- Nej, nu orkar jag inge mer, antingen stannar du hemma imorgon och skriver färdigt då eller så får du sitta och skriva själv nu..
- Men mamma? Jag kan ju inte skippa skolan för att jag inte orkar skriva en uppsats?!
- Det kan du visst, du har ont i ögonen, säkert bihålsinflamation eller något.. Jag sjukanmäler dig.
Så går hon ut ur rummet och sätter sig vid tvn, så olikt henne. Men det tackar jag för. Jag trodde aldrig jag skulle få stanna hemma för ögonens skull, men jag skulle behöva lite sömn och en dos alvedon så kanske det blir bättre någon gång.
Jo, när jag nu går i övergången mellan två hus i stan så möter jag en helt vanlig tjej. Det är bara vi två där, hon pratar i telefon. Också ger hon mig en hastig blick och vänder sedan bort den som att hon ville ha kontakt med mig. Då vräker hon ur sig "vet du vad, jag pierca bröstvårtorna" till den andra i luren som om det vore en vardagsvana. Och jag kunde inte hålla mig för skratt, hemskt ledsen om jag sårade dina känslor, vem du nu än var.
Mumilover, undertecknat; ThereseHeavenstone<3
någon som behöver lipa är nog grannens katt, det var nyligen världens slagsmål utanför mitt fönster och det varken lät eller såg så trevligt ut. Nej, jag säger då det, bråka med vem du vill! Men för guds skull, bråka aldrig med katter!
någon som behöver lipa är nog grannens katt, det var nyligen världens slagsmål utanför mitt fönster och det varken lät eller såg så trevligt ut. Nej, jag säger då det, bråka med vem du vill! Men för guds skull, bråka aldrig med katter!
Kommentarer
Trackback
