Therese Zetterberg

 Så helgen är över nu, eller ja, det är söndag förmiddag men söndagar räknas inte. Dom är bara dagar för att återhämta sig efter helgen.

 Yesterday once more; Lördag. Jag sov nästan 6 timmar, sen blev det att vakna. Mitt huvud låg nere vid fötterna och jag bar det under armen då jag skulle förflytta mig. Ungefär så kände jag mig.. Jag var med Emma en stund, har inte varit med henne på evigheter, vilket är så himla synd. Jag trivs med na'! :)

 Närmare kvällen kom då Anna och drog med mig till Alle, sedan drog vi vidare till Robin's fest. Eftersom han nu fyller år idag, så grattis! Eftersom Annas pappas bil inte ville starta så fick jag gå hem. Nog för att jag tycker om att promenera, men det var mörkt, ensamt och kallt och jag skulle gå nästan en halv mil. Det blåste lite lätt, och löven prasslade. Klockan var närmare 1 och jag hörde mina egna fotsteg vilket ledde till att jag trodde det gick någon bakom mig hela tiden. Man vet aldrig med Matfors, men som tur kom jag hem hel. Men min psyke har dock tagit lite skada, och det gjorde inget bättre att jag är mörkrädd heller.

 Och tack för väckningen, den nu 3månaders gamla valpen kom och skulle leka i min säng. Så det går inte att hindra en från att bli sur och arg men Dante(som han nu heter) hade bestämt sig för att jag skulle vakna. Tack! Men efter att se han i ögonen kan man inte längre vara sur. Jag är fascinerad över att hundar kan göra så gott intryck på mig.