Therese Zetterberg

 Jag sitter och knaprar i mig en havreboll och tänker för mig själv. Hösten har varit så nära, men jag tycker nu att den är här. Kyliga vindar, mörka kvällar och trädens löv som kliver från grönt till gult - orange och sist men inte minst till röd för att sedan tappa greppet om grenarna och falla. Välkommen, kära efterlängtade höst!

Så idag börjar det, dagen då ensamhetens ansvarsfulla Therese öppnar dörrarna och kliver in i en större värld. Idag är det saker som ska göras innan besöket som kommer ikväll. Jag ska inte tjata, men jag älskar att vara ensam hemma. Så fridfullt och skönt att bara leva för sig själv. Ingen mamma som far och flänger överallt.
 Det ska fixas middag, pluggas och kanske baka en kaka. För idag får jag hederligt besök, min pappa kommer och hälsar på. Vilket ska bli intressant, och självklart har jag en hel del att berätta angående min lilla utforskning i helgen om gymnasieval. Måste även slänga in några ord om klättring. Huh, här sitter jag och planerar vad jag ska säga och berätta när jag bara ska träffa min pappa. Jag säger då det, skrattretande.

 Idag är nog en bra skrivardag, jag kanske ska passa på att fortsätta skriva på min blivande novell till skoltidningen vilket går att läsa den 1oktober på matforsskola.se skulle jag tro. Som sagt, en bra skrivardag för ett bra humör, kanske ska skriva min essay och deckaren som ska skrivas till svenskan. Ja, jag tror jag ska sätta mig och skriva, med en kopp te i väntan på middagstid.