Ett fallande mirakel

Jag låser dörren och går halvsnabbt ut på vägen för att gå mot busshållsplatsen, det är kyligt och jag småhuttrar för mig själv. Jag lyfter blicken och ser upp mot bergen borta i horisonten och den mörka himlen som sakta ljusnar. Så faller en stjärna, jag ler och tänker "önska dig något nu dummer och önska tyst".







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0