2de marzo, believe me
Vi brukar få ett intryck av att försäljare som ringer hem till en är ett störande ting i vardagen. Dom tjatar om hur bra och viktiga vissa produkter är, att just detta erbjudande är oslagbart eller liknande saker för att locka kunder. Ni vet vad jag snackar om..
Men idag har verkligheten visat motsatsen, han, alltså den unga killen som ringde till min mobil och ville sälja någon slags trygghetsförsäkring för alla mina kort som jag har i plånboken, mobilen.. och allt som då dom spärrar åt mig om det blir stulet eller borttappat.
Nog om det, nu kommer jag till saken. Killen var hur trevlig som helst, vi pratade i säkert en 5 minuter och under den tiden så sa han mitt namn säkert minst 20 gånger. Alltid "therese, som du ser..", "therese, har du körkort?", "det låter bra det therese". Han skrattade och pratade på och det lät som att han försökte intala mig att jag verkligen heter Therese, men jag var ju redan medveten om det.
Jag har alltid dragit alla telefonförsäljare över en kant, men inte nu längre. Önskar att alla försäljare var som honom, glad och trevlig. Han slutade med "Men du får ha en riktigt trevlig dag, therese. Och håll koll på dina saker nu, så du inte förlorar något".
Idag blir det sushi till middag
signed by; Therese
det är ju så dom fångar kunderna, genom att charma dom. ta det inte personligt alltså.
Ja, men nu var det så att jag kan skilja på säljare och säljare.. Så dum är jag inte, klart jag förstår att dom får betalt för att vara trevliga. Men bara det att han var något mer extra, rösten och allt. Snälla, det är inte så jag tar det personligt och tror att han är all into me eller så.
