We walked along a crowded street

Då hon viskade "jag är rädd", kramade han hennes hand och sökte djupt med blicken efter något som egentligen inte fanns.
Då hon sa "du är annorlunda", log han och sa att hon var perfekt.
Då hon andades ut "lämna mig aldrig", backade han, tystnade och gick.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0