A bit of loss.
Jag saknar då vi stod och sparkade våra tåspetsar mot varandras fotsulor. Skrattade åt ingenting, skrattade åt allt. Låg på asfalten i någon timma och orden bara hoppade ut genom min mun. Utan att tveka. Utan att säga ett ord, så stod det skrivet någonstans att det var vi. Ditt finger mot mina läppar och du tystade min mun, log som bara du kan och höll om mig tills allt var bra igen.
Kommentarer
Trackback
