Sometimes tears die, without noticing.

Ibland kan man gå runt och leta efter den perfekt julklappen men aldrig hitta den. Kanske söker vi för mycket att vi blundar för de där små sakerna längs vägen som vi bara passerar. Vi kanske inte borde leta frenetiskt efter den perfekta idén som växt fram i huvudet... vi kanske bara borde se.

Idag hittade jag den perfekta, it-julklappen, till pappa och Åsa. Nu är jag lycklig(!). Hittade lite julpynt och annat till mig själv och lägenheten. Ikväll ska jag städa och göra fint... efter att jag har pluggat som en dåre!


Det är första december.
Love, T

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0