En inblick i en vacker vänskap jag sent kommer glömma.
Jag kom ihåg första gången jag träffade Anna, det var en eftermiddag på en marknad. Solen värmde i de sista sommardagarna och jag kände mig så nöjd över det jag åstadkommit över hela lovet.
Anna kom som en räddande ängel, jag var i slutet av mitt förhållande. Hon kom som en stärkande drog in i mitt liv. Utan att ens fundera eller stanna upp så lät jag henne vandra bredvid mig. Det tog lite tid innan vi verkligen fick kontakt, men jag tror att vi gick igenom en fas då vi båda väntade på något nytt, en vind som skulle svepa oss med oväntade känslor.
Ibland sitter jag och funderar på hur livet hade sett ut nu om hon inte hade funnits. Vi har tagit oss igenom så mycket, delat så mycket. Bestigit oroväckande berg, vandrat genom de mörkaste grottorna. Men utan att ens stanna upp, se bakåt och kolla vart vi kom ifrån så levde vi i nuet och hade varandra. Vi klarade det så bra, jag tror att vi kände en trygghet i varandra som ännu lever.
Världen kan stanna upp, beröva mig på allt jag har. Men det spelar ingen roll hur mycket som skulle försvinna, jag skulle alltid ha kvar det starka bandet till Anna.
Jag beundrar henne, för hon har en sådan stark förmåga att försvara det hon älskar. Hon är aggresiv i de rätta tillfällena, och hon fyller ut mina ord då jag gått över min lagda gräns att försvara mig själv. Hon har på alla möjliga vis tagit tag i mina rättigheter och gett mig en ny inblick i vad som är rätt och fel. Omedveten hjälp, och tack vare det har hon hjälpt mig en bit på vägen och det är jag evigt tacksam för.
Jag skulle aldrig kunna beskriva det i ord, det räcker inte till. Strax över ett och ett halvt år, och tiden har varit spenderad med kärlek, hat, lycka, vänskap, tillit.
"Livet är när hjärtat lyser"
Anna kom som en räddande ängel, jag var i slutet av mitt förhållande. Hon kom som en stärkande drog in i mitt liv. Utan att ens fundera eller stanna upp så lät jag henne vandra bredvid mig. Det tog lite tid innan vi verkligen fick kontakt, men jag tror att vi gick igenom en fas då vi båda väntade på något nytt, en vind som skulle svepa oss med oväntade känslor.
Ibland sitter jag och funderar på hur livet hade sett ut nu om hon inte hade funnits. Vi har tagit oss igenom så mycket, delat så mycket. Bestigit oroväckande berg, vandrat genom de mörkaste grottorna. Men utan att ens stanna upp, se bakåt och kolla vart vi kom ifrån så levde vi i nuet och hade varandra. Vi klarade det så bra, jag tror att vi kände en trygghet i varandra som ännu lever.
Världen kan stanna upp, beröva mig på allt jag har. Men det spelar ingen roll hur mycket som skulle försvinna, jag skulle alltid ha kvar det starka bandet till Anna.
Jag beundrar henne, för hon har en sådan stark förmåga att försvara det hon älskar. Hon är aggresiv i de rätta tillfällena, och hon fyller ut mina ord då jag gått över min lagda gräns att försvara mig själv. Hon har på alla möjliga vis tagit tag i mina rättigheter och gett mig en ny inblick i vad som är rätt och fel. Omedveten hjälp, och tack vare det har hon hjälpt mig en bit på vägen och det är jag evigt tacksam för.
Jag skulle aldrig kunna beskriva det i ord, det räcker inte till. Strax över ett och ett halvt år, och tiden har varit spenderad med kärlek, hat, lycka, vänskap, tillit.
"Livet är när hjärtat lyser"
Kommentarer
Postat av: linda
ni är för söta ni <3
Trackback
