Therese Zetterberg

När jag väl sitter för mig själv och tänker, inser jag att tiden alltid överraskar en - positivt som negativt. Jag vill tala men samtidig hålla tyst, gå men samtidigt stanna. All denna beslutsångest och all rädsla, men vad oroar vi oss för? Vad går livet ut på?
Att på något vis inte räcka till? Nå vårt slutmål? Finna lycka? Kärlek?

Vi stirrar oss förblindad för verkligheten. ”Det jag har nu får jag aldrig i retur”, så varför då storma genom livet för att längre fram kunna se tillbaks? Då vi kan berusa oss av upprymdhet som vi finner rakt i spetsen för våra ögon.. öron.. händer.. fingrar.