Oberoende är också ett beroende
Ibland går jag och funderar på valen jag gjort i livet.
Alla påpekar att "man ska vara fri från andras åsikter",
men är det verkligen så i verkligheten? För skulle jag inte ha de
människor jag har i min närhet att bolla med, så skulle jag ha
en sämre bild på mig själv och inte veta vem jag verkligen är.
Men är det alltid bra för våran hälsa, att lyssna på andra? Och
kanske sluta leta efter vad man själv vill.
Jag har en egen vetenskaplig lärobyggnad om att "oberoende
är också ett slags beroende".
Men när vet man egentligen då man ska ta till vad? När borde
jag lyssna på andra och när borde jag lyssna på mig själv?
Jag såg en flicka i parken idag, hon trotsade och ville göra allt själv.
Det slutade med att hon hade glass i hela ansiktet och till slut
låg glassen halväten i gruset och flickan stod i sina egna tårar.
Är vi födda med förmågan att ibland trotsa och göra som vi vill?
Det har nog gått i arv, förmågan av att lära sig av sina erfarenheter.
Mamman suckade och sa "när du blir äldre kommer du att lyssna på
vad jag säger, för då förstår du".
Jag kanske trotsade och gjorde mitt val i en beroende fas. En kombination
av att lyssna men bara med halva örat.
Jag har nu större erfarenheter då det gäller val. För jag har lärt mig
mycket senaste året. För mitt gymnasieval är rätt åt helvete.
Jag har allt för många drömmar och hamnar lätt fel.
Och det tog mig lång tid att inse det.
Det är en konst att lära känna Oberoende och Frihet. Då vi ska ta
de till användning och då de ska läggas på hyllan.
Livet är till för att lära. Så nästa gång du gjort ett val,
räkna med att du lär dig något av det. Bra gentemot dåligt.
/Therese
Kommentarer
Trackback
