Sometimes all we need is love.



“När Olle är tre år, Sara, fem och storasyster Lina, sju, hittas de av polisen. De är nakna och utsvultna och finns i den lägenhet där de bor med sin mamma. Olle bär en överfull blöja och i deras sängar finns varken madrasser eller sängkläder. Det råder kaos i lägenheten, som inte städats på så länge att stanken når ända ut i trapphuset.
Barnen har misshandlats systematiskt under en längre tid, Lina har stuckits med glasbitar och rispats med spik och Sara berättar att hennes sår kommer från att mamman slår henne med sopborsten. De har varit inlåsta i lägenheten dygnet runt och varken gått till skola eller dagis...”

Hur kommer det sig att inte någon, varken från bvc, socialtjänst, skola eller en privatperson har agerat tidigare?

Enligt barnkonventionen får ingen utsätta ett barn för skada, och alla barn har rätt till skydd mot alla former av fysiskt och psykiskt våld.



Det här är ett av de alla de fall som berör på djupet. Personligen och tillsammans med UNICEF så tror vi starkt på att detta hade sett annorlunda ut om barnkonventionen funnits i Sverige. Tror du det med?


Ju fler som kämpar för barnens rätt desto större möjligheter finns det för att kunna påverka!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0