Crossing your fingers,
saying "I love you".


Nu är middagen dukad, maten färdig och allt som saknas är Sandra.


Efter två veckor är jag tillbaka till min vanliga klass vilket känns bra. Jag gick ensam i kylan och mörkret hade redan lagt sig, men stunden gav mig ett leende. Trots att det är en "Sandbacka-vecka" så var det en bra start på en bra vecka! Jag fick träffa de underbara tjejerna och jag insåg hur mycket jag saknat dom.


Nu är jag redo för veckans utmaningar, jag ska försöka hålla huvudet högt och slå igång min autohjärna som ska mata.. mata... och mata på.


Snart är det fredag!
Lots of love, Therese

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0