When I wear my white shirt with paint stains.
"När man stänger en dörr så öppnas en annan". Det var en vi aldrig hört förut.
För mig öppnas ett fönster. Jag sitter och blickar ut över världen och ställer mig upp sakta och med lite ångest i mina steg så trippar jag iväg mot en ny, främmande dörr. En dörr med starka kontraster och med vita liljor som man kan skymta lite svagt i den målade bakgrunden. Jag trycker mig mot dörren i hopp om att den ska vara öppen. Det sveper förbi en svag söt doft av lacknafta, terpentin och linolja.
Jag ler, för bakom denna dörr vet jag vad som väntar. Mitt liv i min konstvärld, där jag drömmer mig bort men samtidigt med fötterna på jorden. Kvarlevorna som jag trängt in i hörnet har nu förvandlats till damm och jag släpper in nytt ljus i min ateljé. Den vita skjortan nerdränkt i färg hänger utmanande på stolen. Jag drar på mig den och sätter upp håret slarvigt i en knut. Nu är jag hemma. Nu känner jag mig lycklig, självsäker och sexig igen.
Livet är en konst. Du har fria händer att skapa och du vet aldrig hur resultatet blir. Men du kan alltid börja om på nytt och lära dig av dina misstag.
