Äventyr innan många ens hunnit dricka sitt morgonkaffe.

Inflygning och jag börjar sjunka. Känner hur turbulensen och vindarna tar tag i mig, bara att kämpa emot och hålla flygplanet rakt. Började må illa då höjden gick +/- ständigt. Markvinden är 28 knop och vindbyar upp mot 36. Vi får vanligtvis inte köra i vindbyar och stark vind, verkligen inte själv.
Men det var bara att kämpa sig ner mot backen, nervositet och pulsen ökade successivt. Fick till veckans finaste landning trots omständigheterna.


Jag satt och skakade lite efter passet, var tvungen att andas lugnt för att inte spy.


Det gick bra, tack och lov för det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0