Therese Zetterberg

Föreställ dig att du sitter i ett vitt tomt rum. Framför dig har du en gammal skrivmaskin och till höger om den en öppen bok. Denna bok är inte bara en enkel skrift, det är ett heligt verk för föreställ dig att det är ditt liv. Vilket ansvar, eller hur? Du vet att din morgondag kommer finnas med, nästa vecka kommer vara där oavsett om du vill eller inte. Den viktigaste frågan du nu kan ställa dig är också den svåraste.
- Vad vill du att det ska stå?

Du skriver kapitel för kapitel, sida för sida. Genom hela denna bok kommer du hitta svek, glädje, falskhet, kärlek och sorg. Men vad vill du helst fylla den med? Det vore nu helt normalt om du tänker "glädje, lycka, kärlek och allt sådant som jag älskar", vilket jag förmodar att du tänker. Om inte, så kan du sluta läsa nu.

Du förtjänar att din bok är fylld med fyrverkerier, karameller, passion och allt du älskar.. ja, allt helt enkelt! Allt du vill ha, det ska du ha.

Du ska fylla din bok med det du vill leva med, helst resten av ditt liv. Och skulle nu någon eller något smita sig in och fylla några svarta sidor så kan du inte sudda ut dessa skrivna ord i bläck. Men, du kan i återstående kapitel och redan nästa sida välja att aldrig mer ta upp det.

Så nästa gång du stöter på en skitstövel, släng iväg denna person och ut och leta efter de som verkligen bryr sig om vad du skriver i just din bok. Skitstövlar brukar vara farligt underbara, spännande och oemotståndliga. Varför? Vi är mänskliga. Men stå emot är precis vad du måste göra.

Att komma en bit på vägen är svårt, det är omöjligt att förutspå vad som kommer hända i din morgondag och vilka du kan anförtro dig åt. Men har du 20 vackra kapitel att gå tillbaka och läsa så kan du nu med flera kännetecken vara på din vakt för dessa röda varningsflaggor som du själv satt ut.