Det var en gång...
Jag började läsa och det värkte i mitt hjärta. Gjorde ont men kändes ändå bra. Ett avslutat kapitel, ett vackert sådant. Och nu ser jag inte längre bokstäverna klart, jag sitter och gråter.
Måste gå, torka bort dem och snyta min snuviga näsa.
Vad du är vacker, du är så jävla vacker. Min ungdomsvän.
Kommentarer
Trackback
