Therese Zetterberg

Jag vaknade och tänkte att lite lycka kan jag framkalla idag. Vände på mig och log då jag såg Sandra sovandes på golvet. "Grattis", "tack". Och så gjorde hon frukost till mig. Vad vore världen om man inte hade goda vänner? Några minuter senare går jag ut på gården och två sekunder in i samtalet hör jag det fruktade "ja, det blir den tjugonde". Jag sväljer tillbaka ilskan och tårarna, fortsätter gå och sätter mig på bussen till flygplatsen. Hela dagen var förstörd. Jag firar mitt liv medans andra går bort. Det är så orättvist.